tisdag 6 juni 2017

Ta dig i kragen, Elin!

hej alla friends

Här sitter jag, i ett regnigt London. Förvånande va? Det riktigt spöar ner!
Så himla skönt/kul/exalterande att vara tillbaka i staden som alltid kommer ha en liten plats i mitt hjärta. Självklart var det jobbigt att åka hemifrån iväg från Carl och resten av familj och vänner, men jag är inte borta länge plus att Carl, Anna, Johannes och Lovis var här och hälsade på förra veckan! Så mysigt var det! Sen kommer jag hem över en helg snart och då när jag sen är tillbaka i London igen så är det bara 2 veckor tills jag flyttar hem igen, så det känns skönt. Det känns som en tid jag ska kunna njuta av utan att bryta ihop totalt. Det händer ju så mycket här, när man vill.

Igår kväll hände vad som brukar hända mig ibland, förr var jag mer öppen med min ångest och känslor här på bloggen. Men jag slutade ett tag då jag kände att det faktiskt inte gav mig så mycket tröst eller styrka i att skriva ner de här. När jag skrev om mina deppiga känslor så triggade det mig nästan att känna de mer istället. Det är väl så jag fungerar. Jag har nära till mina känslor av många olika anledningar, både på gott och ont. Jag gillar att känna mig nere och ledsen ibland, precis som jag gillar att vara glad och positiv ibland. Det är kontrasterna som ger mig en tydlig bild av vem jag är. Det måste få vara OK att känna som man gör. Det är ingen som bestämmer vad som är rätt eller fel att känna. Känn på, säger jag. Det är ju det som är det fina med känslor, att känna de.
   Så, anyway.. igår kväll började jag känna mig mer och mer depp och jag kände hur ångesten sakta kom krypande, vet ni vad jag gjorde då? Detta fungerar så klart inte alltid, men jag lät mig känna mig nere i 2 min, tänkte efter varför jag gjorde det (också svårt ibland). Men sen tog jag mig i kragen. Jag vet att det låter hårt, för ibland kan man inte bara göra det. Det värsta jag vet är när man mår dåligt och någon säger till en,  "Ryck upp dig!" för... för det första så vet oftast den personen inte alls hur man känner, så klart att man inte VILL lida av ångest och tycka att allt suger, men det är inte alltid så lätt att bara vända på humöret. För någon som inte mår på det sättet är det säkert lätt att vräka ur sig "ryck upp dig!" utan att mena det på ett negativt sätt, personen kanske bara vill ens bästa. Så det är kanske viktigt att försöka se det ur olika perspektiv. ÄVEN OM DET OCKSÅ ÄR SVÅRT SOM FAN. Inget är lätt här, märker jag ;)

Ok, så jag försökte ta mig i kragen. Jag funderade igen på VARFÖR någon, något, vad det är som fått mig att bli nere just då. Varför kände jag mig värdelös, det är ju inte sant. Inte över huvud taget. Men, jag tror att jag kom fram till att jag blev nere för att något inte riktigt blev som jag hade föreställt mig, det blev förändring till det sämre. Och jag kunde inte se en lösning, det fanns inget som kunde få situationen att bli bättre. Jag såg helt enkelt inte vad jag behövde eller ville. Då slog det mig bara att jag är trött, jag är trött på att vara depp. Jag kan så klart inte trolla bort det utan vidare men jag kan göra mitt bästa. Jag kom fram till att om jag inte ser eller hittar vad jag vill ha, då får jag se till att skapa det, på bästa sätt. Ta fram vad jag vill ha, går inte det så får jag ändra vad jag vill ha, för i slutändan är det ändå jag som bestämmer.


Jag kommer möta många motgångar i livet, men det är bara jag som bestämmer hur jag ska tackla dom. Jag har bestämt mig, jag vill nå mål, jag tänker inte låta någon annan bestämma hur jag ska leva. Livet är nog för kort för att lägga det i någon annans händer. Tror inte du det?

hörs snart igen, see ya later alligator
















måndag 20 februari 2017

sup

Tjenixen babies

Hur är läget? Jag mår bra. Måndag. Igen. Men det känns faktiskt bra! Jag är ledig och det känns som att det var längesen jag var det, fast det nyss var helg. Haha! Får passa på att göra lite saker idag då jag ska jobba resten av veckan.

Jag tänkte baka bröd idag, hör och häpna. Fröken Frykmalm har blivit så huslig av sig sedan hon flyttade till denna lägenhet. Vi får väl se hur det går och ifall brödet ens blir gott. Jag är trots allt inte så bra på att baka, än så länge. ;)

Anyway, livet rullar på. Nu ringde pappa å nu fick jag brått. Vi ska till City gross så jag kan handla allt till brödet. Men måste duscha först!! Så nu får jag skynda mig!!
Tänkte mest bara hoppa in och säga hej,


Jag kan dela med mig av några bilder iaf
puss å kram







tisdag 7 februari 2017

London's calling!! Whooop

Hello whats up alla coola kids

Jag kommer inte ens ihåg sist jag skrev ett inlägg här. Det är mycket som händer just nu och mycket som behövdes bearbetas lite utan blogginlägg. Haha!

Jag jobbar på som en galning. När jag först sökte jobb som vikarie antog jag att det skulle bli lite som ett extra jobb som jag kan ta lite då och då. Men det har verkligen blivit mer än så. Jobb efter jobb och inte mycket vila. Tur är väl det!

Jag har också hunnit träffa pågen som nu för tiden är min boyfriend. Mycket fin, är han. Tur är väl det också!

OCH KAN NI TÄNKA ER ATT JAG HAR BÖRJAT SIMMA??  Haha! Jag kände bara en dag att jag inte riktigt ville sitta hemma och uggla så jag stack till simhallen och nu simmar jag mer eller mindre två gånger i veckan.

Nu ska ni höra!! Jag ska tillbaka till LONDON TOWN, bo där fr.o.m 14 maj till 20 juli ungefär! TAGGAD!! Kommer självklart vara jättejobbigt att borta från familj, vänner och pojkvän under denna tid men det får jag ju ta! Jag måste nämligen tillbaka till London. Min själ SUKTAR efter att få shoppa på Londons feta gator, dricka god öl och nice vin på sommarkvällarna. Det kommer helt enkelt bli fantastiskt tror jag. Jag återkommer en annan dag. Jag har nämligen blivit nörd så jag måste titta på bygglov nu. Haha!!


Hoppas ni alla mår bra, ni är så söta som läser om mig här. Puss puss


onsdag 12 oktober 2016

3 dagar kvar! KAOS-ONSDAG!!

wooow what a day

Alltså, idag. Jag säger bara det, vilken KAOS. Vaknade imorse på rätt sida av humöret och var faktiskt ganska taggad på livet. ;) (händer inte så ofta hahah) Dessutom behövde jag inte ta Sophia till skolan så efter att jag druckit mitt morgonkaffe tog jag kosan ner mot Southside Shopping Centre. Skulle hämta ut min shockrosa resväska som jag beställde förra veckan. Jag har fått sms som sagt att den är redo att hämtas ut, jag har varit nere på affären men dom har sagt upprepade gånger att den inte kommit än. Varje gång har jag tålmodigt gått hem igen och hoppats på det bästa dagen efter. (Dessutom hade jag beställt väskan med FAST TRACK som betyder att allt ska gå fortare och smidigare. Men icke!)

Gick in på köpcentret och tog en svängom på Superdrug för att köpa hårfärg till min kära syster i Sverige. När jag ska betala för detta tar jag upp mitt engelska bankkort och trycker i koden i vanlig ordning, just när jag tryckt på enter kom jag på att jag innan idag hade överfört alla pengarna till mitt svenska konto, eftersom att jag flyttar hem snart. Så jag hinner tänka näää, det här går ju inte. Men så gick det ändå, fast jag inte har kreditkort?? Jävligt skumt. Loggade in på internetbanken å ser att det blivit minus men tänkte att jag går inom banken sen för att fixa det senare när jag hämtat ut väskan.

Lite oroad över hela incidenten går jag in på Argos för att hämta min väska som förhoppningsvis hade kommit. Jag går fram och ger dem koden och får än en gång till svar att väskan inte kommit än... Då kom min "Frykmalm-anda" fram och ifrågasatte hur i hundan den inte hade kommit än då jag beställde väskan för snart över en vecka sen?? Dessutom med FAST TRACK. Kvinnan svarade då så snällt å rart att hon skulle hjälpa mig och ringa till head office. Hon var faktiskt förvånansvärt snäll... ;) Mådde lite dåligt över att jag var lite väl arg kanske...

I vilket fall som helst hade Sue (kvinnan på Argos) och jag en ganska så trevlig tid när vi väntade på att bli kopplade från boss till boss för att se vad som hade hänt med min resväska. Hon hade inte heller haft en så bra dag, hon hade blivit av med bankkortet och behövde stressa till jobbet imorse för att inte bli sen. Fick riktigt connection med denna Sue, må ni tro. ;)

Enda lösningen bossen kom på var att jag skulle få refund och sen köpa om väskan på nytt. Men det skulle ta ett par dagar för pengarna att komma in på mitt engelska konto och jag hade nyss överfört alla mina andra pengar till mitt svenska konto, som dessutom inte hade kommit in dit än. Så jag hade inte mer än drygt 20 pund i cash att spendera. Vilket var för lite för att köpa väskan på plats. Så det var massa krångel.

MEN TRO DET ELLER EJ, SUE LÖSTE SITUATIONEN OCH JAG FICK MIN JÄDRANS ROSA RESVÄSKA MED MIG HEM. Gick inom banken och fixade min minus-incident. Gick hem, i spöregn. Utan paraply. Mötte städerskan hemma, ringde taxi-bolag för att boka taxi till flygplatsen på lördag. Jag måste betala 7 pund mer för att jag har mycket packning. :(

OCH jag är så nojig hur jag ska kunna bära alla väskor+gitarr både på flygplatserna och på tåget till Sverige från Köpenhamn. Men jag är typ superwoman har jag märkt det senaste året, så det ska nog gå för sig.

Här sitter jag nu med en kopp te. Engelskt va. Eller också inte.

Imorgon måste jag tvätta alla mina kläder så jag är redo att packa på fredag! Sen bär det av på lördag. WOW. Change is coming at me. Exciting.

Puss och kram mina små gullisar och njut av livet medan ni kan.

ge mig 



missed this girl like crazy  
theas birthday party 



tisdag 4 oktober 2016

Ger vi varandra mening? 11 dagar kvar.

Imorse när jag vaknade började jag på mitt vanliga lunk. Klädde på mig, gick ner och gjorde frukost, städade, borstade tänderna, gick till skolan med Sophia, kom hem igen och satte mig ner. Jag sitter än. Vilken dag, mer tråkig eller oinspirerad dag har jag nog inte varit med om. Det slog mig att det bara är 11 dagar kvar. 11 dagar, tills jag tar mitt pick och pack och drar till Sverige.

Jag började titta igenom facebook, typ 100 gånger om men inga nya inlägg kom upp. Sen fick jag för mig att leta upp en video från när jag gick i skolan, när jag sjöng i en sångensemble och vi sjöng en jullåt i matsalen på latinskolan. Jag hade för mig att den fanns på fb, men hittade inte den. Däremot hittade jag massa lucia-videos och luciarelaterade inlägg!! Det är GALET vad jag saknar Malmö stads lucia-gänget 2014!! Vi var unstoppable!! Och det var något av det roligaste och givande jag har varit med om i mitt liv.
Efter att jag såg en video där vi sjunger så fint, så kom jag att tänka på hur livet verkligen är en berg- och dalbana. Ena stunden kan man vara så lycklig och andra stunden leva i misär. Lever alla igenom dessa kontraster?

När jag tänker efter ännu ett steg, så var jag inte 100% lycklig 2014 heller, men är det inte konstigt att när jag tänker tillbaka på tiden så känns det som att jag aldrig har haft det bättre än så? Jag tror inte att jag uppskattar det fina när jag väl är i det. Dessutom tror jag definitivt också att andra lider utav detta problemet. Länge har jag trott att det är lite fel på mig för att jag kanske är lite känsligare eller har en lite deprimerad själ, kanske till och med letar efter problemen. Men jag tror inte att det är så längre. Jag tror att alla är så mer eller mindre. Jag har bara accepterat det. Gör det du också! Se inte ner på andra människor, för i slutändan är det DU som förlorar när du inte ens ser problemen från första början. (Det där blev väldigt flummigt, hoppas du förstår. Vet inte hur jag ska förklara det bättre!!)

SÅÅÅ därför, ska jag göra mitt allra bästa att se livet från den ljusa sidan just precis nu, just precis när jag lever det. Då känns det mindre jobbigt, men kanske bara för en stund för vi måste hjälpas åt!! Det är vi, alla, tillsammans på jorden. Vi måste ta hand om varandra. Visa lite extra kärlek när du väl kan. Var lite extra snäll.

Min framtid känns lite tom. För första gången har jag ingen specifik plan hur livet ska gå vidare. Självklart tycker jag att det är lite jobbigt. Men det löser sig, som alltid.

Jag uppmanar er alla att visa lite extra kärlek idag! För vet ni vad?? Ni är helt sjukt många som läser mina inlägg. Vilket jag inte hade en aning om över huvud taget innan jag hittade statistik knappen!!! Jag trodde att det bara var typ morsan som läser ;)
Jag har ingen aning om vem ni är, antagligen känner jag till dom flesta av er. TÄNK en extra gång, gör något idag, som gör att någon annan känner. Känner dina känslor. Dela med dig.

För jag säger, som jag sagt förr, att vi är så många människor på jorden, är inte för att vi ska vara ensamma. Ta vara på varandra och uppskatta varandras sällskap. Ge mening.








måndag 26 september 2016

20 dagar kvar i London town, hjälp!!

GUDARS SKYMNINGAR!! Idag är det 20 dagar tills jag flyttar hem till la schweden. Så blandade känslor.
En del av mig vill VERKLIGEN INTE flytta hem. Jag älskar att bo här i London. Men en del av mig kan inte vänta på att få komma hem, ta det lite lugnt, träffa familj osv osv. Men jag har inget jobb i sverige, inget körkort. Så det är mycket som måste göras!

Samtidigt som jag vet om att jag har många vänner kvar sen förr hemma i Sverige så kan jag inte hjälpa att bli lite orolig. Jag har aldrig bott i Sverige utan att gå i skolan. Nu kommer jag hem och behöver skaffa ett jobb, för första gången ska jag leva ett annat slags liv i Sverige. Det är jag ganska excited över, men det är också ganska oroväckande. Som pricken över i:et så kommer jag bo med min far som nyss har flyttat ut UTANFÖR Sösdala. Jag kommer vara fullständigt beroende utav min far, köra mig överallt osv. Det är jag inte så exalterad över. SÅÅÅÅÅ, alla mina kära vänner som fortfarande känner att dom vill hänga med underbara, skitroliga mig, får gärna komma hem till mig hur ofta dom vill. Jag behöver äventyr, ska jag hitta det med kossorna utanför dörren?
Ja... det ska bli spännande att se hur detta slutar. Hur länge kommer jag klara mig utan Londons livliga vardag, spontana äventyr och helt sjukt roliga utekvällar? 

Självklart kommer jag göra mitt bästa att leva minst lika vilt i lilla Ynglingarum som jag har gjort här i London, för nånstans så finns äventyrligheten i mig, kanske inte på platsen jag är i.

Framtidsplanerna dårå... Visst borde kanske fröken Frykmalm gå tillbaka till skolan, musikhögskolan väntar. Men faktiskt, vill jag inte det. Inte än, inte nu. Det känns inte som rätt tid, det känns inte som att jag kommer ge allt om jag börjar snart. Det känns som att annat väntar, och jag hoppas att det stämmer!!

Jag skulle mer än gärna kommit hem i ett par månader och sen flyttat tillbaka till London i ett tag till.. Men kanske inte jobba med barn den gången, men då återstår det att det är så fruktansvärt DYRT att bo i London. Om man ändå vore multimiljonär, hade livet varit gött. Vi får helt enkelt se hur allt kommer att bli. Förhoppningsvis kommer det vara skitkul att komma hem, träffa alla och påbörja ett nytt kapitel av mitt liv, lite annorlunda än det förra... ALLA POSITIVA TANKAR OM DETTA VÄLKOMNAS VARMT. ALL HJÄLP PÅ VÄGEN FÖR ATT VISA ATT DETTA ÄR EN BRA GREJ, är också välkomna. Jag behöver stöd, haha. Jag lovar att visa stöd där det behövs tillbaka till dom som delar med sig till mig ;)


ANYWAY, en sista sak innan jag avslutar det här... är om en helt annan sak. En fundering helt enkelt. Kanske en konstig sådan, men snälla, HELP ME OUT.

Jag har märkt att personer (även nära vänner), på instagram, lägger ut fina bilder på diverse grejer, jag kommenterar (som nära vän, trodde jag??) typ "fan va snygg tröja" eller "vad roligt ni ser ut att ha det!!". Så i min värld... om man får en sådan kommentar, så svarar man vänligt "tack så mycket" eller "ja, du skulle varit med!!", men vafan, blir man opoppis om man svarar på kommentarer på instagram?? är det inte meningen att man ska göra det? Blir man ocool då eller? Det verkar precis som det, hahah. Liksom... vem tror du att du är?? Får du för mycket likes å kommentarer så du hinner inte läsa och svara en schysst kompis som vill ge din nya instagram-bild lite stöd?? Hahah jag vet att detta är galet! Men det är precis som att vissa tror att om man har ett visst antal följare så kan man helt plötsligt sluta svara på kommentarer. Fatta så töntig jag kan känna mig då?! haha... Och det är egentligen INGEN anledning för mig att känna så, när allt jag gjort är att vara snäll. SÅ UTMANING HÄR::: SVARA PÅ ERA JÄDRANS INSTAGRAM-KOMMENTARER OM NI NU ÄR SÅ LYCKLIGT LOTTADE ATT NI FÅR NÅGRA.

Hoppas ni förstår att det var både skämt och jävligt mycket allvar i detta ;)

ska jag rota fram lite bilder
detta var precis innan jag söp mig redlöst berusad hos jenny i fredags kväll, rätt tjusig om jag får säga det själv


fin dag med girls

såhär såg jag ut när jag hade fått ett djupt skärsår mellan tummen å pekfingret utav en tonfiskburk, jag fick åka till emergency å allt, men min hand e perfa nu, bara ett litet ärr kvar

marypary å jag 



söndag 3 juli 2016

Vin-tanten Elin behöver förändring! Tur att den är runt hörnan.

Hallihallå i stugan



Det är söndag ännu en gång, tiden bara går och går. Livet är väl en märklig uppfinning. Äsch jag ska inte vara djup och jobbig idag. 

Om 19 dagar kommer jag till la sweden och ska semestra massor, usch vad jag längtar. Sen är det inte så långt tid kvar tills jag faktiskt flyttar hem. Jag är både glad och har lite ångest över det. Jag har inget jobb i Sverige, inget körkort, jag kommer bo mitt ute i ingenstans med min far så det kommer bli krångligt ett tag innan jag hinner fixa körkort. Men jag får ta det. Det är väl inte mer med det. Jag hoppas på att fortsätta mitt liv med fina kapitel, och jag är ganska säker på att jag kan det. Vi får se vad som är nästa äventyr. 

Denna helgen var Elin Cliffmarks sista, så vi passade på att umgås lite extra. I fredags hade jag, Elin och Emelie middag hos mig, med VIN. Fan vad jag har blivit en vin-dam. Haha, vin är fantastiskt. Livet är skumt. Senare kom Louis och jag tvingade honom att lyssna på Veronica Maggio när jag deppade med mitt vinglas haha. (Han fattade dessutom ingenting utav svenska låttexter). 
Igår så åkte vi till The Shard. Typ det mest fancy stället i London. Tycker jag, haha. 16 pund för en drink som dessutom var skitliten och smakade illa. (Tur att jag är stenrik då, eller?) Det var trevligt i alla fall men min svindel tyckte inte jättemycket om att vi var på 32ndra våningen... 
Sen gick vi till en pub, käkade burgare,  hörde till alla fotbollshuliganer skrika då italy-germany matchen visades där. 

Nu ska jag njuta av dom 2 sista timmarna av tystnad innan familjen kommer hem från att ha campat i helgen. Jag ska dessutom barnvakta idag, tagga. 

Det är inget fel med att vara au-pair. Men jag är trött och behöver förändring. Hoppas sista tiden går fort så att jag kan sitta med far i köket kl 5 på morgnarna och dricka kaffe och snacka skit, för vet ni vad? Det är så man njuter av livet i Ynglingarum. 

köpte en byxdress och SPARKLY shoes, fantastiskt 

mitt selfie-game denna helgen har varit på TOPP 





asså burgaren, jävla smarrig


Girls <3