onsdag 2 september 2015

Tillfällig paus från musiken

Long time no blogginlägg

En till sak måste jag nog meddela.
För första gången i mitt liv så har jag tappat lite motivation till min käresta, musiken. Detta låter säkert värre än vad det är. Men jag tror jag vet varför.

 Enda sen jag var liten, typ 7, så har musik och framför allt sång varit en del av mitt liv. Varje dag, mer eller mindre. Varje sommar har det varit opera, varje dag skrek jag i mitt rum för att försöka nå den allra högsta Christina Aguilera tonen och jag var skitdålig ;)(still trying to....) , och när jag började växa upp, sjöng jag i 3 olika körer i veckan, jag avverkade mina sånglektioner jag sjöng på konserter, jag började spela trombon, startade i orkestrar, var med i oändliga luciatåg, sjöng lite till, missade inte en enda skolavslutning utan ett litet solo. Jag spenderade varje dag på musikskolan.  Jag har så mycket att tacka alla mina kära musiklärare genom tiderna, utan dem hade jag absolut inte besuttit den talang jag tycker jag har, nu.  Jag slutade aldrig kämpa för att få fram den musikalitet som jag visste fanns inom mig. Men framför allt slutade aldrig mina lärare att pusha mig och ge mig svårare och svårare.  Inte förrän nu i år faktiskt, känner jag mig riktigt stolt med vad jag åstadkommit. Min röst är bättre än nånsin och min musikalitet har aldrig varit så här bra, om jag får säga så om mig själv..

Mitt mål med att flytta till London var att försöka promota mig själv och spela på ställen och helt enkelt se vad som händer. Missförstå mig INTE. Denna plan är fortfarande in my mind. Men det krävs nog en paus tror jag för mig. Alla mina tre år på gymnasiet var så himla hektiska, i ettan var jag med på varenda sångkonsert, (ungefär) för att jag ville såklart, jag medverkade i mer eller mindre alla konserter och performances som jag var tillåten att göra. I tvåan började jag min spets utbildning och allt blev helt plötsligt lite seriösare. I trean medverkade jag både i Malmö stads lucia och den årliga musikalen på Malmö Latin, dessutom som en utav huvudrollerna. Jag tog för mig, det gjorde jag minsann. En del kanske tycker att jag tog lite väl för mycket för mig, men tyvärr kan jag inte tycka synd om dom. Jag har gjort mitt allra bästa, simply för att jag endast har haft ett mål i livet. Jag vill få människor att känna igen. Känna för musik och känslor. Jag försökte gå ut gymnasiet med hyfsade betyg och jag lyckades med bravur tyckte jag iaf, och det räcker för mig.

Jag var såååå excited att starta mitt liv efter studenten. Men jag tror att livet just hann ikapp migsjälv. SJÄLVKLART älskar jag musiken minst lika mycket som jag gjorde förr, men när jag tänker efter, så har jag aldrig nånsin i livet tagit en paus från varken sången eller instrumenten. Och det har jag gjort nu i två månader ungefär, och jag börjar få dåligt samvete...
För många som jag känner frågar mig ganska ofta nu för tiden hur det går med min musik osv, om när jag kommer break through haha, och jag mår så dåligt över det... Men jag tror jag behöver en liten paus för ett tag. Känna på livet på andra sätt. Jag har aldrig levt ett liv utan musik, jag vet inte vad det är jag "missar" eller vad man kan kalla det. Jag är säker på att jag kommer få tillbaka min motivation förr eller senare. Men för tillfället är jag "on hold". Mina drömmar inom musiken har alltid varit enorma, jag har aldrig gett upp för att nå dom heller, men efter såhär många år av försök till att komma liiite högre utan nån verklig stor förändring, så blir man trött, men framför allt besviken... Det känns som om jag har fastnat nånstans på vägen och det är frustrerande..

Jag behöver bara finna min väg tillbaka. Hur det nu ska gå till. Önska mig lycka till. Hoppas det går fort.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar