måndag 26 september 2016

20 dagar kvar i London town, hjälp!!

GUDARS SKYMNINGAR!! Idag är det 20 dagar tills jag flyttar hem till la schweden. Så blandade känslor.
En del av mig vill VERKLIGEN INTE flytta hem. Jag älskar att bo här i London. Men en del av mig kan inte vänta på att få komma hem, ta det lite lugnt, träffa familj osv osv. Men jag har inget jobb i sverige, inget körkort. Så det är mycket som måste göras!

Samtidigt som jag vet om att jag har många vänner kvar sen förr hemma i Sverige så kan jag inte hjälpa att bli lite orolig. Jag har aldrig bott i Sverige utan att gå i skolan. Nu kommer jag hem och behöver skaffa ett jobb, för första gången ska jag leva ett annat slags liv i Sverige. Det är jag ganska excited över, men det är också ganska oroväckande. Som pricken över i:et så kommer jag bo med min far som nyss har flyttat ut UTANFÖR Sösdala. Jag kommer vara fullständigt beroende utav min far, köra mig överallt osv. Det är jag inte så exalterad över. SÅÅÅÅÅ, alla mina kära vänner som fortfarande känner att dom vill hänga med underbara, skitroliga mig, får gärna komma hem till mig hur ofta dom vill. Jag behöver äventyr, ska jag hitta det med kossorna utanför dörren?
Ja... det ska bli spännande att se hur detta slutar. Hur länge kommer jag klara mig utan Londons livliga vardag, spontana äventyr och helt sjukt roliga utekvällar? 

Självklart kommer jag göra mitt bästa att leva minst lika vilt i lilla Ynglingarum som jag har gjort här i London, för nånstans så finns äventyrligheten i mig, kanske inte på platsen jag är i.

Framtidsplanerna dårå... Visst borde kanske fröken Frykmalm gå tillbaka till skolan, musikhögskolan väntar. Men faktiskt, vill jag inte det. Inte än, inte nu. Det känns inte som rätt tid, det känns inte som att jag kommer ge allt om jag börjar snart. Det känns som att annat väntar, och jag hoppas att det stämmer!!

Jag skulle mer än gärna kommit hem i ett par månader och sen flyttat tillbaka till London i ett tag till.. Men kanske inte jobba med barn den gången, men då återstår det att det är så fruktansvärt DYRT att bo i London. Om man ändå vore multimiljonär, hade livet varit gött. Vi får helt enkelt se hur allt kommer att bli. Förhoppningsvis kommer det vara skitkul att komma hem, träffa alla och påbörja ett nytt kapitel av mitt liv, lite annorlunda än det förra... ALLA POSITIVA TANKAR OM DETTA VÄLKOMNAS VARMT. ALL HJÄLP PÅ VÄGEN FÖR ATT VISA ATT DETTA ÄR EN BRA GREJ, är också välkomna. Jag behöver stöd, haha. Jag lovar att visa stöd där det behövs tillbaka till dom som delar med sig till mig ;)


ANYWAY, en sista sak innan jag avslutar det här... är om en helt annan sak. En fundering helt enkelt. Kanske en konstig sådan, men snälla, HELP ME OUT.

Jag har märkt att personer (även nära vänner), på instagram, lägger ut fina bilder på diverse grejer, jag kommenterar (som nära vän, trodde jag??) typ "fan va snygg tröja" eller "vad roligt ni ser ut att ha det!!". Så i min värld... om man får en sådan kommentar, så svarar man vänligt "tack så mycket" eller "ja, du skulle varit med!!", men vafan, blir man opoppis om man svarar på kommentarer på instagram?? är det inte meningen att man ska göra det? Blir man ocool då eller? Det verkar precis som det, hahah. Liksom... vem tror du att du är?? Får du för mycket likes å kommentarer så du hinner inte läsa och svara en schysst kompis som vill ge din nya instagram-bild lite stöd?? Hahah jag vet att detta är galet! Men det är precis som att vissa tror att om man har ett visst antal följare så kan man helt plötsligt sluta svara på kommentarer. Fatta så töntig jag kan känna mig då?! haha... Och det är egentligen INGEN anledning för mig att känna så, när allt jag gjort är att vara snäll. SÅ UTMANING HÄR::: SVARA PÅ ERA JÄDRANS INSTAGRAM-KOMMENTARER OM NI NU ÄR SÅ LYCKLIGT LOTTADE ATT NI FÅR NÅGRA.

Hoppas ni förstår att det var både skämt och jävligt mycket allvar i detta ;)

ska jag rota fram lite bilder
detta var precis innan jag söp mig redlöst berusad hos jenny i fredags kväll, rätt tjusig om jag får säga det själv


fin dag med girls

såhär såg jag ut när jag hade fått ett djupt skärsår mellan tummen å pekfingret utav en tonfiskburk, jag fick åka till emergency å allt, men min hand e perfa nu, bara ett litet ärr kvar

marypary å jag 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar